Djur där man inte vill ha dem

De läsare som följt mig sedan bloggens födelse vet att jag i början oroade mig för ormar, spindlar, hajar och krokodiler. I mitten av min resa lackade jag totalt eftersom det visade sig att situationen var värre än väntat. Ormar, spindlar, hajar och krokodiler är överallt i det här konstiga landet. Jag är nu van vid i princip allt som är farligt. För några veckor sen såg jag en redback i duschen men fortsatte duscha. Efter det jobbade jag men att plocka squash i några dagar och drog bort en bit plastpresenning för att överraskas av en brown snake. Jag muttrade en stund över jävla arbetsförhållanden och så vidare men fortsatte sedan att plocka squash, kanske till och med lite snabbare än innan. Jag vet faktiskt inte vad som är läskigt längre.

Några gånger när jag blivit överraskad av djurlivet här har jag dessutom haft tillgång till min kamera. Det hela redovisas nedan i en liten bildserie. Håll tillgodo.

1. En höna letade sig in i min bil samma dag jag skulle lämna Katherine. Där hade jag tre veckor tidigare satt upp mitt tält på en bakgård full av höns och konstiga människor i för små tält. Hönan satt på min tröja och varje gång jag lyfte ut den för att kunna åka iväg blev den helt hysterisk och hoppade in igen. Efter ett tag lät jag den hållas och mycket riktigt la den ett ägg på min bästa tröja. Jag var ju bara tvungen att vänta. I tidningen några dagar senare läste jag om ett par som upptäckte en höna i sin husvagn när de kom till Threeways. Hönan hade varit där ända sedan Wycliff Well och det är ungefär 90 mil. Så vill man ju inte resa omkring.



2. Under en övernattning i Tee Tree hittade jag ingen annan mat än en "Irish Stew" på burk. Gryta. Som i irländsk gryta. På konserv. Mums. Smakade fan men det tyckte inte påfåglarna som innan jag hann diska upp skiten hoppade upp på diskbänken och tog för sig. Det enda jag hittade i alkoholväg var en flaska Territory Tawny. Portvin för 15 dollar som inte ens fåglarna ville ha.

3. På väg in till Devils´Marbels satte jag kängurusteken i halsen när jag mitt framför mig såg en dingo. Dingos är lika skygga som svenska vargar så man ser dem så gott som aldrig. Det måste ha varit något fel på detta exemplar för den bara stod där till och med när jag klev ut ur bilen för att ta närbilder. Kanske borde inte denna bild arkiveras under "Djur där man inte vill ha dem" utan snarare i mitt planerade inlägg "Djur där man inte trodde de skulle vara". Här kommer den i alla fall. Dingon.

4. Nummer fyra är av en mer dramatisk natur. En natt i Katherine sov jag i Springvale. Jag fick en känsla av att något var fel så snart jag kom dit. Eftersom det redan var mörkt var det för sent att åka tillbaks in till stan så jag satte helt enkelt upp mitt tält och hoppades på det bästa. Aldrig NÅGONSIN har jag sovit så dåligt som den natten. När jag nästa morgon försöker väcka mig själv med en redig kopp kaffe upptäcker jag den här krokodilen, mindre än tio meter från mitt tält. Klart som fan man inte kan sova.

5. Tillbaks till sånt som inte är farligt. I Pine Creek hade jag redan dragit ner byssera när den här goingen stirrar upp på mig. Nice.

En merit rikare

Varje dag nu i tre veckor har jag distribuerat telefonkataloger. Det började i Katherine där vi täckte hela stan, cirka 7000 kataloger. Efter det fick vi kontraktet på Humpty Doo och Bee´s Creek, ytterligare 5000. När vi trodde att det var över fick vi Nightcliff vilket gick på 6000 böcker. Efter det gjorde vi Sanderson där vi spred ut ungefär 2700 blågula kataloger.



Detta är nog för de flesta läsare fullständigt ointressant men efter att idag ha avslutat telefonkatalogsgiget är det svårt att slappna av. I tre veckor har jag sprungit minst tio kilometer om dagen och sammanlagt delat ut runt 20000 böcker. Det hela slutade mycket positivt med en 250 dollars bonus för effektivt utfört arbete.

Japp, CVt börjar arta sig.

Bilder från Uluru

Vila i frid lilla mus

I förrgår satte jag på fläkten i bilen och hörde ett märkligt ljud. Något liksom dunkade från golvet på passagerarsidan. Tänkte inte mer på det men efter ett tag började det lukta ganska vidrigt. Då kom jag på det där med mössen. Den här lilla stackaren låg förmodligen och tog en liten tupplur när vad som för honom måste ha verkat som en hel cyklon blåste livet ur honom.

Det var bara för mig att dyrka sönder locket till golvfläkten och handgripligen lyfta ut honom. Projektet tog cirka 45 minuter och det var ingen härlig syn som mötte mig. Stackarn hade mask i magen och något verkar ha hänt med höger baktass.

Tyckte aldrig om den hursomhelst

För att knyta an till mitt tidigare inlägg där jag beskrev min metod som "extremcamping" kan jag här visa upp en bild.

Det är kallt här om nätterna. Inte direkt Sverigekallt men efter att ha svettats i Darwin känns det rätt så jävla svinkallt när temperaturen sjunker ner till 6 grader om nätterna. Speciellt då när man bor i tält. Det hela påminner mig om när jag var i Marocko vilket också visade sig vara lite utav en öken. Att sätta på sig sina fuktiga kläder på morgonen var lika smärtsamt som att doppa sig på Ribban i början av April.

Natten den här bilden togs letade jag gratis camping 70 kilometer från Uluru. Jag hittade den och låtsades att min bil var en 4WD och att jag kunde köra vart jag ville.

Fåglar skrek och efter ett tag var allt väldigt mörkt och kallt. Mitt lilla gaskök är inte särskilt värmande så efter ett tag satte jag eld på en stol jag snott från campingen i Alice Springs.

Det bor två möss i min bil. De är snabba utav bara helvete och jag vet inte hur jag ska kunna fånga dem. De har varit där nu i över en vecka och det känns inte ok. Jag vet inte hur jag kan bli av med dem och det börjar kännas ganska angeläget eftersom jag inte vill uppleva lukten av död mus. En man berättade att han hade haft 26 möss i sin husvagn. Inte ok någonstans.

Jag var där (Uluru)

Jag är nyss hemkommen från en veckas intensiv extremcamping. Intensiv i den bemärkelse att klimatet här är rätt så utmanande och extremt på det vis att jag vistas i detta klimat utrustad med inte mer än ett stycke tält med hål i och en Ford Falcon från 93 som är hyfsat pålitlig men ibland helt enkelt inte räcker till. Mer om detta senare. Nu vill jag visa några bilder från Uluru där jag spenderade två dagar med att förundras över hur den där stenen hamnat just där.

Jag ville känna mig som en riktig turist för ett tag och bad därför mitt sällskap att ta bilder på mig med Uluru i bakgrunden. Bara för att jävlas vägrade han att göra detta och jag har inte mer att visa upp än två bilder där jag pekar på stenen och försöker jobba med vinklarna så gott det går.

Här lyckas jag nästan och mitt hår är förövrigt väldigt välorganiserat.

Här fick jag göra det själv och lika bra var väl det.

För övrigt börjar jag längta hem nu. Ska väl bara fundera ut en plan för Sverige sen kommer jag nog hem.

Det är öken

Jag trivs väldigt bra i den nuvarande situationen. Efter jobbet på båtarna har jag tillräckligt med pengar att göra i princip vad jag känner för.

I Alice Springs finns det väl inte direkt överdrivet mycket att hitta på. Jag sov en natt på ett hostel som hette Annies´Place och där kändes det lite som att vara i Berlin. Jag var på en grym gratisspelning och hade en oväntat europeisk kväll för att befinna mig i mitten av Australien.

Förutom natten på Annies´Place sover jag nu på en camping en bit utanför stan. Det är lugnt och billigt och det känns som att vara på semester. Jag tycker att jag förtjänar semester så det passar mig bra för tillfället. En annan sak som jag redan har sagt: Jag har en bil nu!


Bilen gör det möjligt att jaga badplatser i tre dygn. Man måste anstränga sig här eftersom jag för tillfället befinner mig i en öken. Jag hittade den här platsen. Ellery Creek. Vattnet var cirka tolv grader och man uppmanades att använda "floatation devices" vilket jag sket högaktningsfullt i eftersom jag är van vid kyla från hemma i Skandinavien. Kallt var det och jag kunde inte andas de första minuterna men efter det var det helt perfekt.

En bild från Sampson Gap där man inte kunde bada men det ändå var väldigt fint att bara vara.

Vill även rikta ett tack till Mikael som gav mig fler förslag på engelska glosor att använda i obekväma matsituationer. Tack!

Imorgon flyttar jag mitt tält till Uluru och blir troligtvis borta i en vecka. Hej på ett tag.

Språkskola i egen regi, del 3

Tre ord saknas i mitt engelska vokabulär.

1. Smaska

2. Sörpla

3. Myggigt

Fikapaus.

En person gick mig på nerverna häromkvällen. Som jag skrev i förra inlägget befann jag mig på den myggigaste platsen någonsin. Allt var svårt och jag var nära att ge upp och bara sätta mig i bilen. På samma plats fanns en person som efter att ha smaskat på samma tuggummi i ungefär två timmar sätter igång att sörpla i sig kaffe en så där 21.30. Det stockade sig i halsen och pulsen skenade av frustration när jag inte kunde beskriva varför jag helt plötsligt var ursinnig och redo att boka flyg hem till Sverige (om jag nu hade haft någon täckning på internet eller mobil, vilket jag nu alltså inte hade).

Den engelska översättningen för smaska är tydligen "slurp" men samma ord kan även användas för sörpla vilket jag finner en smula grått och tråkigt. Att smaska på en varmkorv är ju inte alls samma sak som att sörpla i sig en äcklig kopp grönt te användandes både höger och vänster hand för att riktigt demonstrera hur jävla harmonisk man är. Eller hur?! Jag gillar dessa svenska ord. Ett ord jag gillar ännu mer är myggigt och där finns en stor lucka i det australiensiska, amerikanska, engelska sättet att beskriva en situation. Ordet saknas och jag känner bah hallå...?

Tänkte bara tala om...

...att jag lever och har det bra. I torsdags lämnade jag Darwin i mitt nya åk, en Ford Falcon från 1993 som har gått långt som fan men som troligtvis kommer gå minst lika långt innan den brakar ihop.

Det är ganska långt från Darwin till Alice Springs och jag hann med några märkliga stopp på vägen. Jag blir fortfarande dagligen förvånad över hur konstigt det här landet är. Här tillexempel ses jag klappande en wallaby. Den var som en hund ungefär.


Bild på en väg.



Bild på mitt åk som jag nu kallar Rennan efter en inte alls härlig övernattning i Rennan Springs som är den myggigaste platsen jag nånsin upplevt. Då har jag ändå varit på orienteringsläger i norra Dalarna så det vill inte säga lite.

Nån liten bäck i Katherine Gorge där jag spenderade en natt.

Mer lär det bli på bloggen nu när jag inte är till sjöss längre.

Ändrade planer igen

Imorse ringde Dean från kontoret och undrade hur det hade gått för mig på sista vändan. Jag vet att de bara vill höra att allt flyter på bra men jag kunde inte låta bli att säga att tre veckor till havs kändes i längsta laget och att jag under hela min lediga tid övervägt om det skulle kännas rätt att göra fyra veckor som alltså skulle bli längden på min nya runda. Jag gick upp till kontoret i eftermiddags och de erbjöd mig en tjänst som vikarie på lite random båtar. Fastän jag tappat entusiasmen nästan helt och hållet ville de ge mig mer jobb om jag var intresserad. Om jag får skryta lite här sa de att de bara hört bra saker om mig från båtarna och de vill att jag ska fortsätta.

Kanske är jag dum men jag sa att jag nog bara vill göra en sista runda om det finns möjlighet till detta. Det känns vemodigt och skönt på samma gång. Jag älskar verkligen vissa delar av jobbet men det har även sina negativa sidor.

Resultatet av detta lilla möte blev att jag troligtvis flyger ut till Christine nu på torsdag. Christine ligger inne i en vik och gömmer sig för cykloner och jag skulle vara där tills vädret är tillräckligt bra för henne att åka tillbaks till Darwin. Jag vet inte riktigt hur lång tid det skulle ta att komma tillbaka till Darwin men jag skulle vara ute i mellan fem och fjorton dagar, beroende på vädret.

Hur låter det här? Ger jag upp för lätt eller är det rätt att lämna pärljobbet?

En fin kväll i Broome.

Som en kattunge ungefär

Jag är tillbaks i Darwin igen men är fortfarande ganska så sliten efter 21 dagars jobb på båtarna. De första två veckorna gick bra. En vecka i the Kimberley´s på Montoro, en skitbåt med trevlig besättning. Efter Montoro flög jag över bergen till Vivienne, en fin båt tom på folk. Redan samma dag som jag kom dit drogs ankaret upp och vi började röra oss mot Broome i Western Australia. På båten var det skippern Rick, kocken Mark, kökshjälpen Joyce och jag, "the new domestic". I 48 timmar färdades vi över öppet hav och jag blev för första gången i mitt liv sjösjuk. Havet var argt och vildsint och ingen mådde riktigt toppen. Sämst mådde Joyce och Mark. De trodde att de skulle dö och jag tvingades en dag stå i köket och göra lunch eftersom de låg i sina rum och kräktes. Jag spydde bara två gånger och känner ändå att jag klarade resan med hedern i behåll.

Väl framme i Broome tillbringade vi några relativt lata dagar med att fiska och förbereda Vivienne för den nya besättningen. För mig innebar detta att polera lister, städa under flytvästar, bädda sängar, skrubba tak och slänga skit som folk lämnat kvar. Jag har förövrigt en helt ny garderob nu, skapad av sånt som glömt eller helt enkelt inte brytt sig om. Kanske visar jag upp mina fynd här på bloggen om intresse mot förmodan skulle finnas.

Något jag mer än gärna visar upp även om intresse saknas är bilder från när jag lekte med tigerhajar. Jag hade kul vill jag lova. En kväll fick jag en stor jäkel på kroken (runt 2,5m) men då var det inte mycket att göra. Jag tror inte ens att den fattade att det var krok och lina inuti den överblivna stek jag använde som bete. Linan var för sju kilo så jag bara höll i spöet tills hajen helt enkelt nöjt simmade iväg med krok, stek och lina. Här kommer några bilder från dagen efter då vi inte använde krok utan helt enkelt lekte med de vackra varelserna.

Hejdå civilisationen!

Nu är det egentligen lite för sent för att vara vaken eftersom jag har en taxi beställd till klockan 06.30 imorgon men jag vill bara ge ifrån mig ett litet pip innan jag sedan blir isolerad i ytterligare två veckor. Det var pipet. Hejdå!